En regnbågsfiskares dagbok

Jag är en inbiten flugfiskare sedan barnsben, redan i tioårsåldern skolad i Härjedalsfjällen, det vet alla som känner mig. Men jag bor och verkar i Stockholm och mina ungdomssomrar i Hede var kanske inte så långa som jag minns dem. Jag minns dock min första flugfångade fisk i Kvarnån (rinner mellan Mammersjön och Ljusnan) utanför Hede där jag bäckmetat bäcköring varje sommar.


Uppströms smygfiske i Borrsjöån - vild å i norr med inplanterad regnbåge.

Jag var tio år och försökte kasta med mitt ABU Fly Safari set, ett teleskopspö i glasfiber med en ABU Diplomat flugrulle och en dubbeltaperad flytlina i klass sju, i den lilla ån. Det var inte lätt, spöet var tungt och svajigt men ån smal och kasten räckte därför till. En fridriftande svart liten nymf lurade till hugg och upp kom en... blindsill som kusinerna säger. Elritsa på modern svenska. Men jag var glad, jag gjorde rätt och självförtroendet växte spåass att jag lämnade långspö och maskburk hemma vid stugan från den dagen. Snart låg de flugspöfångade bäcköringarna på rad på farstubron, varje tur gav mig ett par öringar i två-trehektosklassen som alla bars med hem till stekpannan. "De ska stekas i smör så färska att de krullar sig i stekpannan" sa alltid mamma.

Maskmetarna som befolkade den lilla ån hade inte en chans. När lintotten med det enorma flugspöet lät fluglinan dansa över strömmar och sel så gick de tomhänta medan pojken med diverse kreationer i tafsänden drog upp den ena bäcköringen efter den andra. Egna mönster uppfanns och Kvarnåflugan var en av dem, en stor nattsländeimitation i grått med liggande vinge som bands på en tunn streamerkrok i storlek tio. Idag skulle jag kalla den en variant av Europa 12:an, inget annat. En mumsbit som de små öringarna inte hade råd att inte provsmaka, det var på denna fluga som jag många år senare tog en bäcköring på 970 gram i samma å. Den återkommande sommarveckan i Hede var just bara en vecka och den gick alltid för fort.

Min första flugfångade regnbåge fick jag i stenbrottet på Ekerö under ett av Sportfiskarnas ungdomsläger i Stenhamra. Jag glömmer den aldrig. En stenhård, aggressiv kamp på liv och död, jag var tretton år och jag hade aldrig varit med om nåt liknande. Flugfiske var en av teknikerna som lärdes ut och vi fiskade med den då klassiska regnbågsflugan Sara, en röd/vit marabou streamer. Jag slogs redan då av styrkan i fisken och dess enorma kampvilja, även om fisken i sig inte var särskilt vacker med nedslitna fenor och sår av att leva alltför tätt med andra individer. Flugfiskare är något man blir och när man får den insikten så följer abstinensen av att inte bo vid ädelfiskvatten i norr. Nog provade jag tålmodigt att flugfiska abborre med viss framgång och nog övade jag på att kroka småmört på nymf men i tanken befann jag mig alltid någon annanstans.



Stor fisk på liten fluga.

Regnbågen som substitut var alldeles utmärkt och turerna gick allt oftare till vatten som Fyrväpplingens sjöar, Kvarnsjön, Mellansjön, Örsjön och Sandasjön. Regnbågen är stark, aktiv, aggressiv och äter såväl insekter som småfisk. Kvaliteten på fisken ökade med åren och det är nu länge sedan det pratades om regnbågen som broilerfisk. Särskilt lockade tanken att infinna sig vid sjön under vår- eller höstdagar då bågarna var riktigt i farten. De från början så nyttjade streamer i varianter som Mickey Finn, Bitch Creek Nymph och Montana ersattes snart med mer naturtrogna imitationer. Nu utvecklade regnbågsfisket mig, helt nya teorier om myggfiske lanserades och det var i Stockholmsvatten som jag provade först. Att samma tekniker gjorde mig till en bättre fjällfiskare kan inte nog understrykas. Nya regnbågsmönster som Zonker och Wolly Bugger togs liksom myggfisket med upp norr och rönte mig stora framgångar. Det var inte längre ett handikapp att bo i en storstad och längta efter prickig fisk norröver men samtidigt fiska regnbåge. Det var en framgångsfaktor. Sjöarna fanns runt hörnet. Jag förlängde säsongen och blev dessutom en bättre flugfiskare när det gäller kastteknik och kunskap om att det finns föda för fisken som kan vara viktigare än natt- eller dagsländor.

Rgenbågen är rätt skött en fantastiskt vacker fisk.

Fiske från flytring och fiskimitationer i nya konstmaterial som t ex flashabou gjorde också att min förmåga att flugfiska havsöring i Stockholms skärgård var god redan från början, framgångar kom då jag redan var inkörd på kallvattensfiske med flugor i gälla färger och långsam hemtagning. Flugfisket efter regnbåge har utvecklat mig att möta nya situationer och har gett mig en kunskapsbank som är ovärderlig. Idag åker jag helst till strömmande vatten som Strömhult och Norrbyströmmen men även till vårt egna klubbvatten i Haninge för ett flytringspass då och då.

När fjällveckan blir just en vecka per sommar och havsöringsfisket i Stockholms skärgård går kräftgång så är regnbågen mitt allt. Öring, röding, harr och havsöring får ursäkta - Regnbågen är en fantastisk sportfisk som jag inte kan vara utan. Några av mina bästa minnen är från regnbågsfisket och så kommer det även att vara framöver.



Femkommaetta i Norrbyströmmen, notera det varsamma Catch & Release greppet.